Om sockerberoende

Vad är sockerberoende?

Sockerberoende är en sjukdom som sitter i hjärnan och alltså inte i kroppen som det är lätt att tro. Sockret sätter sig kanske på kroppen i form av övervikt, men det är hjärnan som skriker efter sockret, inte magen. Ett sockerberoende har dock såväl psykiska, fysiska och även sociala konsekvenser för den som drabbas. Men vad är det då som händer med oss när vi frossar i godsaker?

Sockerchocken i KROPPEN

Det som händer i kroppen när vi äter socker och andra ”snabba kolhydrater” med högt GI (vitt bröd, pasta, bakelser osv.), är att de i magen omvandlas till kroppens eget bränsle glukos. Detta bränsle går mycket snabbt ut i blodet vilket bidrar till en hög blodsockernivå. För att sänka blodsockret kompenserar kroppen med ett insulinpåslag, vars uppgift är att återställa balansen. Insulinet har även en fettlagrande effekt. 

Blodsockret dalar då lika kvickt som det nyss steg och vi känner oss snabbt sugna på något ätbart igen. Det blir med andra ord en ond spiral med en blodsockerkurva som åker bergochdalbana. Det leder ofta till sötsug och småätande eftersom att blodsockret aldrig får vila på en jämn nivå.

Vid långsiktig konsumtion av socker och snabba kolhydrater kan kroppens celler bli mindre känsliga för insulin och kan i värsta fall leda till insulinresistens. De svängande blodsockernivåerna med påföljande höga insulinpåslag leder till en obalans som gör att kroppen lagrar fett i cellerna. Vi blir överviktiga.  

Kombinationen av hjärnans påverkan och det svängande blodsockret gör att vi mår både psykiskt och fysiskt dåligt.

Sockerchocken i HJÄRNAN

Det är lätt att tro att det bara är kroppen och magen som skriker efter sötsaker, men så är inte riktigt fallet. Ett svängande blodsocker gör visserligen att vi känner oss sugna när sockerkurvan dalar, men det är i hjärnan som vi blir beroende på riktigt. Sockret påverkar nämligen hjärnans signalsubstanser och det belöningssystem som gör att vi känner oss tillfreds. Sötsakerna ger oss med andra ord ett kortvarigt men ack så härligt lyckorus.

Ett beroende skapas därmed i hjärnan och ingen annanstans. Beroendet leder till att hjärnans belöningssystem hamnar i obalans och sockerberoende fungerar för hjärnan precis på samma sätt som alkohol-, nikotin- eller narkotikaberoende.

Det som händer är förenklat att drogen, som i vårt fall är socker, lurar hjärnan att ge kroppen en belöning som den inte har förtjänat. Sockret påverkar ett flertal signalsubstanser i hjärnan som exempelvis serotonin, betaendorfin och adrenalin. Forskning visar dock på att det är en substans som kallas för dopamin som gör oss beroende. Dopamin är en himmelsk substans som gör att vi mår bra och känner glädje. Sockret höjer därmed hjärnans dopaminhalter på kemisk väg och gör att vi känner välbehag.

Minnet av välbehaget vi kände vid sockerintaget gör att vi blir hungriga efter mer så att hjärnan ska belöna oss med samma känsla igen.Tillslut glömmer hjärnan bort de naturliga sätten att få belöning som till exempel kärlek, en fin vårdag eller ett givande samtal. De upplevs som tidsödande och jobbigare för hjärnan och tillslut ser den som är beroende inte dessa vägar alls. Drogen är då den ända vägen till välbefinnande.

Hjärnan vänjer sig så småningom vid överstimulansen vilket leder till att det ständigt krävs högre doser för att uppnå samma dopamineffekt och lyckorus. Nya dopaminreceptorer bildas då i hjärnan för att hantera överdosen. När dessa receptorer inte blir tillfredställda med socker uppfattar hjärnan det som brist på dopamin. Detta gör att vi känner ett hemskt obehag och leder naturligtvis till abstinens efter drogen. Vi har blivit beroende.

Alla blir inte beroende- 3 förhållningssätt till socker

1     Normalt bruk

För dessa människor är socker en ickefråga. De kan ta en godis från godsskålen och tycka att den är god, men ingenting händer i hjärnan. Det gör att de lugnt kan ta bara en godis, njuta av smaken, men spara resten till ett senare tillfälle.

2     Skadligt bruk

Personer med skadligt bruk är mycket vanligt. De kan inte låta bli godisskålen när den väl står framme. Hjärnan påverkas så pass att man inte kan låta bli skålen, trots vetskapen att man kanske redan är mätt eller borde tänka på vikten. Personen kan dock fatta ett rationellt beslut på egen hand och kan behärska sig att inte äta mer sötsaker redan nästa dag.

3     Beroende

En person som är beroende kan till skillnad från de andra två inte fatta ett rationellt beslut om att sluta äta sötsaker. Drogen upptar då all tankeverksamhet och är den ända vägen till att känna välbefinnande.

Givetvis är inte allt svart på vitt och det finns självklart gråzoner mellan dessa. En person som genomgår en livskris kan exempelvis vara mer benägen att bli beroende. Men de är bra riktlinjer för att förstå hur det fungerar. Det är också viktigt för en beroendeperson att förstå dem som som tackar nej till sötsaker för att de till exempel inte är sugna. Detta är för en sockerberoende person givetvis helt obegripligt. 


Den här filmen förklarar varför vi inte kan stå emot sötsaker på ett kul och enkelt sätt: