Träning och sockerberoende

Skulle inte klara mig utan mina
morgonpromenader! Här en ganska
trött tjej...

Alla vet att träning är bra för oss. En bra kondition förlänger livet och hjälper dig att hålla vikten. "Hitta en träningsform som passar dig", har du hört den förut? Men som sockerberoende är det inte alltid så enkelt att komma igång. Det är nog svårt att kämpa emot sockret och lyckas hålla en kost som fungerar. Som beroende är kroppen fullständigt utmattad. Man känner sig tung, ful, orörlig, sötsugen, deppig och har ofta smärtor på olika ställen. Inte så enkelt att pipa ner till gymmet och ställa sig på ett löpband med massa andra människor. Särskilt inte när det känns som att de stirrar på dig som om de undrade vad du gjorde där, bland vältränade personer i tajta träningskläder. Som sockerberoende måste du komma igång med träningen försiktigt och huvudsakligen som en mental övning för att föra bort tankarna från socker, och inte i första skedet för att gå ner i vikt. Oavsett om du är överviktig utanpå eller inombords, eller inte alls, är att röra på sig en viktig del i att inleda ett sockerfritt liv. Det hjälper dig att rensa tankarna från socker och se andra saker i din omgivning. Vill du gå ner i vikt är det i första hand kosten som kommer att göra den största skillnaden, inte promenader. Men promenader kommer att hjälpa dig på andra sätt. Det ger tid till dig själv att tänka och kanske lyssna på musik. En stund för dig själv. De kräver inget gym, löpband eller samvaro med andra människor som kanske inte förstår ditt problem. Promenader är också ett första steg till att våga ge sig på att få upp pulsen lite mer.

Kanske känns det jobbigt att ta en promenad. Börja med att bara gå ut och ta några andetag. Nästa dag kanske du vågar gå runt kvarteret och sedan en lite längre promenad. Små steg. Efter en tid kanske du kan testa att springa några meter. Ställ inte för höga krav på dig själv, då är risken att du ser det som ett jobbigt måste och då kommer det inte att bli av. Självklart behöver du inte promenera ensam om du känner för att dra med någon ut! Känns det svårt att gå, ta cykeln och ta några varv! Det är inte själva rörelsen som är viktig, det är att skynda långsamt och inte ha för höga krav i början. Gör det som en avslappning för hjärnan. Vill du hellre simma, gör det!

En annan "förlåtande" träningsform är yoga. Yoga hjälper mig otroligt mycket med att hitta in i man kropp, slappna av och tänka på annat än socker. I yogan rör du dig precis så som din kropp tillåter dig. I din takt, på din nivå. Jättebra mental träning. Har du ingen yogamatta, skaffa en på stört. Jättebra att ha hemma om du så bara vill stretcha eller ligga på den rakt uppochner och bara fundera!

 

Så tränar jag  

 

Yoga ute på sommaren,
finns inget bättre!

Jag försöker börja varje dag med en halvtimmes promenad. Ibland får jag inte ihop det tidsmässigt. Då kanske jag tar promenaden senare eller bara i samband med att jag är på väg någonstans.
Innan promenaden brukar jag sträcka ut kroppen och känna in dagen med lite morgonyoga. Några solhälsningar som jag har anpassat utifrån vad som känns bra för mig på morgonen. Bara 5-10 minuter. Det räcker

1-2 gånger i veckan går jag på ett yogapass. Oftast ashtangayoga, men ibland Hathayoga. En gång i veckan gör jag ett pilatespass hemma. Också bra mental träning samtidigt som man rör på sig. 1-2 gånger i veckan löptränar jag 5-10 km, lite beroende på säsong och dagsform : ) Nästan alltid ute, även på vintern. 

Alla är vi olika, det här funkar för mig för att hålla mig i form BÅDE fysiskt och mentalt! Ha alltid en sund inställning till träningen. Annars finns risken att även det blir ett slags beroende, och det vill vi inte : ) Lycka till!

Mer om idrottande och sockerberoende kan du läsa i Jonas Bergqvists blogg HÄR. Han är supervettig!