 |
| Det här har hetsätits genom åren vill jag lova |
Det finns inget mer skamligt än att hetsäta, i alla fall inte för den som hetsäter. Det som inte hetsäter har sällan förmågan att förstå har man kan göra så mot sig själv. Hetsätning är inget man pratar om. Det är något man gör i det dolda, oftast för sig själv. "Skulle jag berätta hur mycket jag kan äta skulle ingen tro mig", är en vanliga kommentar från en person som hetsäter. Vanliga känslor är skuld, skam, kontrollförlust, självförakt, ångest, sorg, bestraffning, buksmärtor, illamående och lust att kräkas. Du kanske känner igen sjukdomen som bulimi, som ofta förknippas med just kräkningar. Men många som hetsäter kräks inte, det är olika. Sjukdomen är dock lika allvarlig oavsett.
Hetsätning är förstås nära besläktat med sockerberoende, eftersom att sockret triggar hjärnan att bara vilja ha mer och mer. Beroendet går hand i hand med hetsätandet, de triggar varandra i en ond cirkel. Hetsätandet är ett maniskt beteende. En besatthet som även är fysisk i det att man stoppar något i munnen, tuggar och sväljer. Den är också starkt sammankopplad med den kroppsliga uppfattningen. Skuldkänslorna handlar dels om en stor rädsla att gå upp i vikt och "bli ful och fet". Därför uppkommer ofta en besatthet av träning och extrema bantningskurer varvat med hetsätningen och kroppens utseende står i fokus för måendet.
Jag minns en otroligt stark känsla av tomhet. En inre tomhet, nästan sorg, som gör att magen och hela ens inre skriker efter mat och sötsaker. Jag brukar kalla den för varghungern. Idag kommer den mer sällan och jag har lärt mig hur jag ska känna igen den och hantera den.
Hetsätningen börjar ofta med total kontrollförlust. Löftet om att inte vräka i sig sötsaker och annat är som bortblåst. Det ända betyder något i hela världen är mat. Man blir som hög på maten. Nästan yr i huvudet och även om man är proppmätt vill man ju ha mer såklart. Magsmärtor är inget hinder i den besattes värld. Det är en ond cirkel av ångest/kontrollförlust, själva hetsätandet följt enorma skuldkänslor. Isolering är vanligt och förödande. Då ger man sig själv möjligheten att "vara ifred" med sitt ätbeteende vilket är förödande. Här mina tips på hur du känna igen och hantera fallgroparna.
Utlösande faktorer och tips
Hunger / Lågt blodsocker - Ät regelbundet (trots lusten att banta efter matsynder), då riskerar du inte att bli hungrig och tappa kontrollen över ätbeteendet
Stress - När du känner att kontrollförlusten kryper på, sätt dig när, blunda och ta 10 djupa andetag för att stressa ner. Ta en promenad, träna yoga, testa mindfulness eller precis vad som passar dig. Stress är en av våra största faror, den leder till kontrollförlust och vi fattar dåliga beslut.
Ångest - Känn efter innerst inne. Vad grundar sig ångesten i? Det är ok att vara ledsen, dämpa inte känslan med mat. Det vet vi ju att det bara blir värre. Tillåt dig att känna känslorna men ta inte den enkla utvägen i ett destruktivt ätande. Känn, gråt och gå vidare.
Skafferiet - Köp aldrig hem sådant som du vet att du kan gå igång på. Tvinga eventuella sambos och familj att förstå att de måste göra detsamma för att inte fresta dig. Ha bara bra råvaror hemma som man kan laga riktiga måltider med. Inga snabba lösningar med socker och snabba kolhydrater förstås!
Bästa tipset: Omge dig med människor du tycker om som gör dig glad och lugn! Prata med dem om hur du känner. Älska dig själv och lev i nuet. Förstör inte ditt liv med ätstörningar. Sök hjälp i tid om du inte kan ta dig ur beteendet på egen hand. Lova mig det, det är inte värt det att äta bort sitt liv. Det går att komma ur den onda cirkeln och leva ett normalt liv med normala tankar kring mat.
Du kan få hjälp av din husläkare på din ort att hitta rätt hjälp. Det finns alla möjliga stödgrupper. En är OA, anonyma överätare. Läs mer om bulimi på http://bulimi.se/
